När det gäller den relativt nya och unga sporten innebandy finns det en hel del olika slags likheter med ishockey men också några avgörande skillnader.
Innebandy har likheter med ishockey men även med de andra sporterna landhockey och bandy. Bandy spelas på is, landhockey spelas utomhus på en stor plan. Innebandy spelas i regel inomhus på en ganska liten plan och med fem utespelare samt en målvakt. Målvakten ägnar en väldigt stor del av matchen åt att stå på knäna men det finns ingen regel om att en målvakt i innebandy behöver stå på sina knän en hel match. Det råkar helt enkelt vara ett mer effektivt vis att skydda kassen på.
Den som har ambitioner att bli duktig på innebandy behöver träna hårt och bli snabb och explosiv. I innebandy spelar man utan regeln offside så det går i princip att stå ensam uppe vid motståndarlagets målvakt och vänta på en långboll och fiska. Det finns två slags målgårdar i innebandy. I den minst
a lilla rektangulära rutan får endast målvakten vara. Om du har tittat på en match i innebandy någon gång har du kanske även noterat den lite större och kvadratiska rutan nära den lilla målburen. I den rutan får man som utespelare endast röra sig igenom med fart och flygande fläng, man får inte stå där hela tiden och vänta eller lurpassa.
Eftersom målen i innebandy är betydligt mindre än i ishockey kunde man faktiskt kanske anta att det blir färre mål i innebandy, men det stämmer ej. Det blir fler mål. Vad det beror på kan man fråga sig. En faktor i sammanhanget är kanske målvakternas utrustning. En målvakt i innebandy har inte några stora plockhandskar, benskydd eller en målvaktsklubba. Eftersom innebandy skiljer sig åt från ishockey går målvakterna heller inte ut lika långt och skär av vinklar utan håller sig mer inne i målet. Det kan också bidra till att fler bollar går in. Att gå ut för långt i innebandy är svårt eftersom det tar lång tid att ta sig tillbaka in i målet för målvakterna.